Imorse åkte vi vidare till Bangkok. Flygresan tog knappt en timme och 8.50 landade vi på Bangkoks enorma flygplats.

Jag höll på att missa mitt bagage eftersom jag hela tiden stod och kollade på alla andras väskor och fundera på vem den tillhörde och vad dom hade med sig. Haha. Fick tag på den i sista sekund innan de åkte in igen.

I alla fall, när vi fått vårt bagage var det dags att ta sig från flygplatsen in till centrum.  Ja, det var i alla fall vad vi tänkt oss, så när taxiförmedlaren frågade vart vi skulle åka svarade vi lite orsäkert centrum. Hon tittade på oss och log och svarade ”Ofcourse, but wich part?” Eeeeh, ja... Där stod vi som två frågetecken.  Eftersom vi bestämt oss för att gå på en jättestor marknad idag sa vi att vi ville åka till nått hotell i närheten.

Hon nickade, skrev nått på en lapp och skicka in oss i en taxi. Efter att ha åkt en bit börjar taxichauffören prata massa på thailändska. Tim hörde bara nått om money och sa, jag tror han undrar hur mycket pengar vi har. När han svängde in till kanten blev vi livrädda och trodde att han tänkte sno alla våra pengar och typ mörda oss. Han fortsatte  att säga ”money” om och om igen och när vi tillsist bara svarade ”yes, yes” såg han glad ut och körde vidare...

Efter nån kilometer till kommer vi fram till en vägspärr eller vad det heter, där man måste betala för att köra vidare. Ahaaa, det var därför han frågade om pengar.

Efter att ha kört typ 40 minuter kör vi förbi en massa stånd och taxichauffören säger att vi är framme. Ja, bara det att vi hade världens fetaste väskor med oss och gärna ville lämna dom på ett hotell först... Efter 10 minuter förstår han äntligen att vi vill till ett hotell och börjar köra runt, runt, runt. Upp i ett parkeringshus för att vända och ja. Tillsist kommer vi fram till nått hotell där han visar in oss, typ ett litet kinesiskt ganska billigt hotell, men pool var ett av våra krav och det hade dom inte. Vi börjar gå för att kolla nått annat hotell och kankse återigen göra ett försök att ta oss till ”centrum”. Men då springer taxichauffören efter oss och tar oss till ett nytt hotell. För 10 år sen måste det varit ett av Bangkoks lyxigaste hotell, men nu känns det lite sisådär. Där är i alla fall pool på taket och trots att det är ganska dyrt så slog vi till.

Vi bara slängde in våra väskor på rummet och sen tog vi en ny taxi bort till den gigantiska marknaden som heter Chatuchack och är en helgmarknad med runt 15 000 stånd.

Ja, det va stort, och mycket att titta på, men mest samma överallt kändes det som. Där var massor med kläder från Thailändska kläddaffärer och designers, och inte så mycket fejk och skit som överallt annars. Men vad spelar det för roll när det ändå bara är gjort för miniatyr-människor. Man blir ju deprimerad när man ser miljontals med söta klänningar och linnen som man inte kan köpa.

Efter 4 timmar tröttnade vi på att gå runt där och svettas ihjäl så vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet och bada istället.

På kvällen tänkte vi ta en taxi in till Khao San Road, men den första taxichauffören ville inte köra oss och sa att det inte var bra på grund av ”red shirts”. Jaha tänkte vi, men då åker vi till MBK då, (som är ett gigantiskt varuhus) där inne kan ju inte vara någon demonstration. Men han ville inte köra dit heller och erbjöd istället sig att ta oss nån annan stans, men nej det ville inte vi. Vi gick upp till hotellet igen och frågade om det inte var bra att åka dit och så, dom bara kollade på oss som om vi va dumma i huvudet och skrattade. Så ja, vi haffade en ny taximan som glatt körde oss.

Alla hemmifrån har vatt så oroliga över denna demonstration och varnat oss och blablabla, men Sverige förstorar verkligen upp det. Bangkok är gigantiskt stort, och så länge jag inte är intresserad av att studera nått regeringshus osv är det ingen fara. Man ser demonstranter var man än kollar, dom åker runt på flakbilar och lyser upp med sina röda tröjor och flaggor. Men det är också allt dom gör.

I alla fall, framme på Khao San Road kastar  vi oss in bland stånd och förlorar oss i shoppingens värld. Vi handlar och handlar, prutar och prutar, och glömmer helt bort att äta, vilket vi egentligen skulle göra direkt vi kom dit.
När det väl blir mat blir det världens godaste ”chicken with garlic and pepper”, som vanligt för min del.RIKTIGT GOTT!

Efter en lång dag av shopping är vi trötta och åker hem till hotellet för att sova så vi orkar med en dag till med ännu mera shopping.